Tankar för dagen: Sverige, sanningen och syre

Jag flyttade västerut och lever nu, åter, precis vid Öresund. Det känns som att det innebar ett sju-mila-kliv närmare sanningen. Frågan är om det bara är min känsla, eller om det ligger något i det? Mikael Jalving på den partipolitiskt obundna Jyllandsposten skriver att ”Absurdistan ligger lige ovre på den anden side af Øresund og Kattegat.”

Att det över en längre tid och med ökande intensitet har varit mer än bara känslan, att klimatet här i Sverige allt mer ter sig som den forna DDR-regimen i uttryck och förtryck, går nu upp för allt fler. Och i detta har vi faktiskt en rad utländska journalister och författare att tacka. Så indränkt i förljugenhet majoriteten är, kommer det att bli djupt smärtsamt på nationsnivå då bubblan till sist spricker. Det är nämligen vad bubblor gör, till slut. Mikael Jalving, igen:

”Mange vil vælge at flytte til et sted med mindre kriminalitet eller med tiden udvandre, og som forfatteren Kasper Støvring så rigtigt har sagt, så svigter den stat, der hverken kan sikre de ydre grænser eller den indre orden, sine borgere, også selv om den smykker sig med fine liberale principper om menneskerettigheder og internationale konventioner.”

”Forsvarseksperten Henrik Häggström [underrättelseanalytiker vid Försvarshögskolan] skønner allerede, at Sverige befinder sig i en gråzone mellem krig og fred, men den socialdemokratiske statsminister fornægter stadig årsagen, og tror, kriminaliteten bunder i fattigdom. Det kan godt være, svenskerne er dumme og feje, men indvandringen vil snart gøre dem klogere, også selv om det måske allerede er for sent.”

”De etablerede medier er imidlertid ikke længere så stålsatte tilhængere af kulturberigelsen sydfra. Da det skingrende politisk korrekte forleden brød med det hidtidige princip om at sløre sandheden for læserne og efterlyste en mistænkt gerningsmand til en voldtægt begået på Burger King i Gøteborg ved hjælp af et ”afpixlet” billede af ham, var det historisk. Noget nyt synes at være på vej i den tidligere så humanistiske voldtægtssupermagt. Tænk, hvis det virkelig forholder sig sådan, at svenske journalister er begyndt at interessere sig for virkeligheden.”

Läs hela texten på Jyllandsposten

Och kanske är vi just där – nu – då den så viktiga kritiska massan vågar väga över; då allt fler journalister (och andra) inser att det inte längre går [finns något att vinna på] att inte beskriva verkligheten. ”Bilden” krackelerar. Kanske är det just ytterligare exempel på det vi idag bevittnar då SVT:s utrikeskommentator, på frågan om världens makthavare lyssnar på Greta Thunberg, svarar blankt ”Nej!” ”Hon blir allt mer politisk”.

Här har vi dock ett fortsatt problem: kommer mörkläggningen någonsin att erkännas? Eller kommer saker och ting bara att ”glida över”, utan att benämnas? Om det är någon utredning som behövs i Sverige så är det den om hur staten och etablerad media delade på allt. Utom ansvaret. En vitbok där vi gör upp med vår historia; med mörkläggning; med korruption, hade varit välkommen. Även om det gör ont när plåster dras av, tillför det läkande syre.

Vinjettbild: CreativeCommons (cc-by-nc-sa-3.0)