Reformering av Arbetsförmedlingen och ett kärt minne från 80-talet

Jag drar mig till minnes en episod från gymnasietiden i Helsingborg på 80-talet. Samhällskunskapsläraren Claes slänger ut frågan till klassen: -”när du i ditt kommande vill ha ett jobb; vart vänder du dig då?” En politiskt aktiv klasskamrat räcker upp handen och får svara: -”Till Arbetsförmedlingen [så klart]!”. Lärarens kommentar till henne fick mig och säkert många att tänka till och förhoppningsvis är det fler än jag som minns hans kommentar: -”Jaha, du vill jobba där!?”.

I det följande resonemanget ville Claes hjälpa oss att bryta ner och förenkla. För att skapa förståelse: -”Lyssna nu på mig. Om ni vill ha glass, då går ni inte till korvkiosken. Då går ni så klart direkt till glasskiosken!” Vår samhällskunskapslärare var för övrigt kommen direkt från verkligheten. Första lektionen ombads vi ta fram läroboken, slå upp sidan ett och riva ut den. Sedan sidan två… Claes gick runt i klassrummet med papperskorgen och samlade in de utrivna boksidorna. Innan han sedan satte sig vid OH-projektorn där han hade laddat upp med säkert hela skolans tillgång på OH-hinnor och -pennor, sade han: -”Den boken kan ni nu lägga undan. Vi kommer inte att använda den, för nu skall jag berätta för er hur det är. I verkligheten”.

För den som till äventyrs känner igen scenen klassen river ut boksidor, kan jag berätta att det jag upplevde skedde år innan filmen Döda poeters sällskap (1989) med Robin Williams i huvudrollen som läraren John Keating. Samma film som för många gjorde känd devisen Carpe Diem.