Demokrati vs frihet – går det att ställa begreppen mot varandra?

Demokratin är det mest heliga; det som omhuldas och till varje pris måste försvaras. Som om demokratin i sig själv vore meningen med livet. Allt gott verkar (bara kunna) ske i demokratins namn och springa ur den. Vad vi i ökande omfattning har fått lära oss på sista tiden är dock att för att skydda demokratin måste vi vara beredda på att göra avkall på den personliga friheten. Vilka inskränkningar som skall göras avgörs av staten, det vill säga formellt genom riksdagen – ”folkets främsta företrädare”[1].

Hur mycket av din personliga frihet är du beredd att ge upp till förmån för demokrati? Om du fick välja, skulle du hellre ha möjligheten att rösta var fjärde år eller fullt ut äga din frihet? Dessa frågor ter sig idag som omöjliga att ens tänka. Och den ”omöjligheten” utgörs av föreställningen att det utan demokrati inte kan finnas någon frihet. Frågan är ändå ur ett etisk och i vart fall filosofiskt perspektiv både intressant och uppfriskande.

Vad skall vi ha som övergripande princip? Eller – ännu djärvare – vad önskar vi? Frågan får varenda förprogrammerad synaps att protestera. Och svaret får långtgående konsekvenser. Men vi måste ställa den: Vad är det högre syftet och målet med mänskligt liv; med att bo just här? Om vi mot principen »varje persons rätt att söka lycka och sanning« (och i det ha rätt till och möjlighet att praktisera tanke- och åsiktsfrihet, yttrandefrihet, värna sitt liv; sin egendom och sin värdighet etcetera) ställer ”att »värna den demokratiska rättsstaten« och att »upprätthålla tilltron till den demokratiska samhällsmodellen«”[2] finner vi en konflikt mellan ett underifrånperspektiv respektive ett von-oben-perspektiv.

I skriften ”Att värna den demokratiska rättsstaten” från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) står att läsa:

”Statens uppgift är att värna rättssäkerheten men regeringsformen erkänner också att rättssäkerheten kan hotas av staten själv. Flera av rättighetsparagraferna har formuleringen att den enskilde ska vara skyddad ’gentemot det allmänna’. Hotet från staten gäller särskilt den enskildes personliga integritet.”[3]

Så hur är det formulerat i regeringsformen?

”1 kap. Statsskickets grunder

1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket.

Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.

Den offentliga makten utövas under lagarna.

2 § Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa.

Det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer.

Det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv.

Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.” (ur Regeringsformen inledande portalparagraf[4])

Med ”det allmänna” skall här förstås hela den offentliga sektorn som, alltså, har till uppgift att verka för såväl ”demokratins idéer inom samhället alla områden” som värnandet av ”den enskildes privatliv och familjeliv”. Givet min tes att det finns en konflikt mellan begreppen demokrati och frihet torde den uppgiften inte vara helt enkel. (Observera att det här inte med ett ord nämns något om ”det allmännas” uppgift att skydda nationsgränserna).

De politiker som väljs och som skall representera oss i riksdagen, är de som steg för steg begår våld på befolkningen genom att stifta lagar som innebär att den fria människan blir allt mindre fri. De för av den anledningen en politik och en retorik som syftar till att vi skall acceptera att bli mindre fria. Inskränkningarna måste ju motiveras (sic.). Det är här vi från ”det allmänna” serveras motiverande begrepp som allas lika värde, jämlikhet, demokrati, tolerans, inkludering och så vidare; ord som laddats med den så kallade värdegrundens godhet och som kan upprepas om och om igen.

Med den representativa demokratin sägs vi alla ha inflytande och med det kunna påverka. Ställ dig själv frågan: Hur mycket kan du påverka de beslut som fattas i riksdagen? Eller ännu högre upp. Hur mycket kan du påverka de beslut som fattas av kommunfullmäktige eller i någon nämnd? Var du tillfrågad då beslutet togs om besparingar på [det vill säga att dra in resurser från] skolan eller våra äldres omsorg? Är det inte i själva verket så att vi generellt känner oss som ”kunder” hos det vi kallar ”kommunen”? Med det von-oben-perspektiv som råder är det inte konstigt. Du och jag är blott avnämare, det vill säga mottagare av maktens – den goda statens – varor och tjänster.

Det intressanta är att fråga sig vad demokrati egentligen innebär. Vad omfattas av demokratibegreppet, mer än fria och allmänna val? Är vår demokrati demokratisk? Är vår demokrati något att ha, givet att vi i dess namn blir allt mer ofria?

Den grundläggande frågan är, som sagt, vad som har högst värde: är det att vi har ett folkvalt parlament, eller att den lagstiftning som finns garanterar medborgarna sin autonomi och frihet? Fundera på det en stund. Om det är ett folkvalt parlament som är det högsta värdet som skall skyddas, det vill säga ”demokratin”, så leder det till acceptans av ofrihet. Men om det är friheten som äger det högre värdet, blir statsskicket underordnat. Det vill säga: det vi idag känner som demokrati är ingen garant för vår frihet. Den ger däremot större incitament för inskränkningar i den personliga friheten eftersom det sker i demokratins namn.

Jag tror – även om jag skulle ha fel och demokratin visar sig vara mänsklighetens höjdpunkt – att den samma vinner på att utmanas och ifrågasättas. Och det finns fler frågor på samma tema. Vad är det egentligen värt att jag har rätt att rösta i riksdagsvalet men inte har full frihet i min vardag? Har statsmakten visat att de garanterar medborgarnas frihet? Hur utkrävs det ansvaret om svaret är nekande? Vem svarar staten och ”det allmänna” inför?

Kan man tänka sig att de värden och mekanismer – det innehåll – som demokratin säger sig värna och garantera, kan vara möjliga med ett annat statsskick? Skulle, exempelvis, en monark (i en monarki) kunna stå som garant för allt det vi idag menar riksdag och regering gör, det vill säga garantera skydd mot yttre hot, frid inom nationen, yttrandefrihet, äganderätt etcetera?

Vi har ju i historieämnet fått lära oss att en ren monarki är ett envälde; en diktatur. Men är det så att en monarki per se; i sig själv eller automatiskt, är diktatorisk? Motfrågan är givetvis om ett folkvalt parlament (ontologiskt) är något moraliskt gott? Det handlar om rättfärdighet. En regering är inte i sig själv rättfärdig enkom för att den tillsätts efter ”allmänna och fria val”. En makthavares rättfärdighet mäts utifrån hur nationen och dess medborgare behandlas. Som frälse eller skatteträlar.

Ja, vi har vant oss vid att Sverige är en representativ demokrati. Vi har fått lära oss att det är bra. Det enda moraliskt rätta. Men med tanke på hur länge det varit så: borde vi då inte befinna oss i ett paradisiskt tillstånd vid det här laget? Eller är det så att vi ännu inte har fulländat demokratin? I det kommunistiska blocket hävdades (hävdas?) just det. ”Ge oss bara lite längre tid vid makten och mer resurser [skattekronor], så kommer alla snart att vara fria”. Precis så fria ”det allmänna” tillåter.

För den som så önskar går denna artikel att ladda ner som PDF här: Demokrati vs frihet – går det att ställa begreppen mot varandra_20191217

 

[1] Regeringsformen 1 kapitlet, 4 paragrafen
[2] Att värna den demokratiska rättsstaten, MSB, 2014, ISBN 978-91-7383-455-1, s. 11
[3] Ibid
[4] https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/kungorelse-1974152-om-beslutad-ny-regeringsform_sfs-1974-152