Statistik kommer göra svensk skola mer likvärdig

Skolverket presenterade idag sitt förslag till nya kurs- och ämnesplaner för den svenska skolan. Det är alltså, vilket de själva poängterar, förslag som sedan regeringen skall fatta beslut om när de skall börja gälla. På sin hemsida skriver Skolverket att:

”syftet med ändringarna är att kvaliteten och likvärdigheten i undervisningen ska förbättras och att betygen ska bli mer rättvisande för eleverna. Precis som tidigare ska syftet och det centrala innehållet styra undervisningen och kunskapskraven vara ett stöd när läraren sätter betyg.”

Läs Skolverkets slutliga förslag här

Likvärdigheten var något som pekades på i den nyligen släppta PISA-undersökningen vilken visade just på att svensk skola blivit mindre likvärdig. Det innebär, i klartext, att spridningen i resultat ökar och att allt fler inte når upp till godkänd nivå.

Skolverket säger nu själva att syftet med de nya planerna är att likvärdigheten skall förbättras. Hur görs det? Eller rättare sagt: hur kan man påvisa att man nått målet att likvärdigheten förbättrats? Om man inte klarar det reellt, så ligger statistiken nära till hands som metod. Ett snabbare sätt att påvisa måluppfyllnad är att göra förändringar som leder till bättre siffror. Den något mer mödosamma metoden hade varit att faktiskt göra reella förändringar vilket inte bara hade visat på snygga siffror, men faktiskt hjälpt eleverna på längre sikt. Men vem orkar vara långsiktig när man måste vinna nästa val.

– Jo, då, man kan visst använda myndigheter för politiska syften. Brå va’!?

Anledningen till min misstanke, att man har valt den statistiska och kortsiktiga metoden framför långsiktighet och reell förbättring är förslagets inledande text avseende grundskolan, det vill säga årskurs ett till nio. Där skriver Skolverket följande:

”Kunskapskraven har vi gjort mindre omfattande och detaljerade för att ge lärarna bättre förutsättningar att sätta mer rättvisande betyg och för att minska risken att kunskapskraven ska styra undervisningen.”

Det är alltså respektive skolämnes syfte som skall vara avgörande för betygssättningen. Inte kraven på kunskap. Med ett relativistiskt system kan lärarna enklare sätta högre [jämnare] betyg vilket minskar spridningen och målet om likvärdighet kan uppnås. Det är nästan magiskt, men ack så försåtligt.

Skolverket pratar också om att ämnenas centrala innehåll – som alltså tillsammans med syftet skall vara styrande – skall omfatta en tydlig progression.

Syftet med, exempelvis, de samhällsorienterande ämnena (samhällskunskap) är att ”undervisningen ska ge eleverna förutsättningar att utveckla
-kunskaper om demokratiska värden och beslutsprocesser samt om mänskliga rättigheter
-kunskaper om sociala, ekonomiska, politiska, rättsliga och mediala förhållanden och strukturer i samhället
-förmåga att analysera samhällsfrågor ur olika perspektiv och kritiskt granska hur de framställs i olika källor.”

Det centrala innehållet i ämnet samhällskunskap är uppdelat i olika ”lager” som bäst beskrivs som koncentriska cirklar med individen i centrum och längre ut en nära omvärld respektive den större omvärlden. Låt oss titta på det centrala innehållet för det lilla och direkta sammanhanget i respektive ”stadie”.

Årskurs 1–3
-Migration inom ett land och mellan länder. Vad detta kan ha för orsaker och få för konsekvenser.
-Skildringar av människors levnadsvillkor förr i tiden, till exempel i barnlitteratur, sånger och filmer. Minnen berättade av människor som lever nu.
-Samtal om och reflektion över moraliska frågor och livsfrågor med betydelse för eleven, till exempel kamratskap, könsroller och döden.
-Samtal om och reflektion över normer och regler i elevens livsmiljöer, däribland i skolan och i digitala miljöer.
-Trafikregler och hur man beter sig i trafiken på ett säkert sätt

Årskurs 4–6
-Sociala roller och normer i olika sammanhang, till exempel inom familjen och i vänskapsrelationer. Könsroller, jämställdhet och sexualitet.
-Sociala skyddsnät för barn i olika livssituationer, i skolan och i samhället.

Årskurs 7–9
-Människors identiteter, ekonomiska resurser och möjligheter i samhället och hur dessa kan påverkas av socioekonomisk bakgrund, kön, ålder och etnicitet. Begreppen makt, rättvisa, jämlikhet och jämställdhet.
-Svenska välfärdsstrukturer och hur de fungerar, till exempel sjukvårdssystemet och arbetslöshetsförsäkringen.
-Migration till, samt integration och segregation i Sverige idag

Ja, vem ser inte progressionen i detta… Inte helt förvånande är såväl syfte som det centrala innehållet helt i takt med samtiden (vilket med naturlighet leder till att planerna måste skrivas om i allt högre takt) avseende värden, normer etcetera. I ämnet historia, jämförelsevis, skall grundskoleeleverna till exempel få insikt i att ”kvinnor och män i alla tider har skapat historiska berättelser för att tolka verkligheten och påverka sin omgivning.” Det borde – historiskt – vara ställt utom allt rimligt tvivel att det blir lättare att acceptera historierevisionism om man tidigt får lära sig att det är rätt.

Ett annat intressant skolämne är språket. Skolverket skriver att ”språk är människans främsta redskap för att tänka, kommunicera och lära. Genom språket utvecklar människor sin identitet, uttrycker känslor och tankar och förstår hur andra känner och tänker. Att ha ett rikt och varierat språk är betydelsefullt för att kunna förstå och verka i ett samhälle där kulturer, livsåskådningar, generationer och språk möts.” Detta skrivs som inledning till ämnet modersmål och man skriver vidare att

”Undervisningen [i modersmål] ska ge eleverna förutsättningar att utveckla sin kulturella identitet och sin flerspråkighet. Genom undervisningen ska eleverna därför ges möjligheter att utveckla sina kunskaper om kulturer och områden där modersmålet talas. Undervisningen ska också bidra till att eleverna utvecklar ett jämförande förhållningssätt till kulturer och språk.”

Nästan en på bokstaven exakt likadan inledning har Skolverket till ämnet svenska. Det är helt korrekt att språket är en nyckel till identitet, kultur, förståelse och så vidare. Den som har hemspråksundervisning läser också ämnet svenska vilket borde vara tillräckligt för att inte skapa förvirring och intressekonflikter.

Det har länge påtalats att svensk skola inte är något annat än ett stort experiment. Men jag hävdar att detta ständiga ”experimenterande” inte sker i blindo utan följer en noggrant utarbetad ideologisk plan. Det är inte fria, bildade, kunniga elever som är målet utan väl inpiskat valboskap. Ty någon skall ju bära ”demokratin” vidare.

Bild: Privat, Trinity Collage Library, Dublin (2018)